Idag körde vi igång med höstlovs-aktiviteterna på jobbet, nämligen innebandy-cupen för låg och mellanstadiet. Det var totalt 18 lag som ställde upp och det var ett väldans drag i sporthallen non-stop mellan 8 och 5. Och jag var satt i sekretariatet, höll reda på statistiken och var speaker, jag! kan ni förstå så tokigt. Jag kan inte ett skvatt om innebandy och jag är inte så överdrivet förtjust i att prata i mick, speciellt inte inför ca 100 pers (kanske bäst att börja öva eftersom jag ska hålla tal inför dubbelt så många snart på en konferens..).
Trots några felsägningar, missat några mål, gett fel lag mål osv gick det ändå rätt bra.
och som dom kämpade! trots att några var uppenbart livrädda för bollen, en hade vad som liknade ett gips på benet och dom som verkligen ansträngde sig för att alla skulle känna sig viktiga i laget.
en sak kan jag säga: att dom där små rackarna kan minsann värma mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar