nattsuddar.

Det är mitt i lördagsnatten och jag sitter i soffan, i nya lägenheten och (jag önskar jag kunde säga nått annat, Men(!)..) jag sitter här i mitt nattlinne och lyssnar på Carola. Nej jag skojjar inte. Det är någonting visst med hennes skiva "personligt", kan det vara det faktum att det väcker otroligt många gamla kära minnen till liv? anyhoo.. här är jag.

Känner mig lite smått som självaste Kant, Aristoteles, ja kanske tom Platon när jag sitter här och funderar. Känns som att jag kommer fram till världsliga ting, slutsatser och beslut. Men samtidigt är det en liten rackare som bor inom mig som säger att när jag vaknar imorgon kommer jag inte hålla med mig själv.

Halv åtta hos Jonas.

Ikväll är det äntligen dags för premiären av våran egna version av "Halv åtta hos mig"! Vi är fyra stycken matglada prickar (jag och mina fina vänner Carro, Jonas och Johan) som kommer träffas en gång i veckan för att äta och dricka gott. Det kommer bli en succé! Först på tur är det Jonas som är värd och har en stark öppning och sätter ribban högt med denna meny:

  Halv åtta hos Jonas

(Fast vi säger väl klockan 7)

Förrätt/aptitretare

Chévretoast

Varmrätt

Ugnstekt lax i honung & balsamvinäger med mixade rotfrukter

Efterrätt

Passion cheesecake

Rekommenderad dryck

Torrt, friskt och/eller fruktigt vitt vin

Jacob´s Creek eller Foot of Africa fungerar utmärkt

Alternativt frisk, ljus lager

Förslagsvis Bitburger (besk) eller Guldkällan (söt) (5,7% då självklart)

MUMS!

Om du vill göra någon glad..

... så ge dom blommor!

När jag äntligen orkade stå på benen igen ringde det på dörren och jag möts av en fin fiiiiin grabb som gav mig fina blommor. Behöver jag säga att jag inte känner mig nere längre?

Tack underbara du!!

...

Börjar fundera på om det är dags att ta kontakt med vårdcentralen igen, även om jag vet att dom inte kommer komma fram till något den här gången heller. Min skalle krånglar som vanligt och huvudvärken vill inte ge sig, jag känner mig trött, yr och hängig. Att ha huvudvärk som normaltillstånd är inte ultimat, speciellt inte då man ska orka plugga. Och nu känner jag hur jag börjar bli bitter också. Jag vill inte ha det såhär.. Så nu sitter jag här i sängen, efter ha legat ner i en timme och fast jag försöker undvika det, så tycker jag faktiskt lite synd om mig själv.

Jag vill ju träna! Och jag vill och behöver plugga!

Dum av dig.

Sen jag började studera har veckorna och helgerna flytit samman lite. Så den där hemska söndagsångesten finns inte längre eftersom jag nu inte behöver gruva mig för en tung arbetsvecka som väntar. Inte för att veckorna inte är tunga nu, men det är inte på samma sätt. Men detta gör ju även att helgerna inte heller känns lika speciella, visst är dom fortfarande heliga, men inte på samma sätt.

Helgen som gick var dock toppen, den började med träning och fredagsmys, lördagen bestod av middag och utgång med underbara tjejer och den avslutades som den började, med mys.

Jag bjuder på en liten låt av min nyfunna musikaliska kärlek.

Jag dog just lite.

Fick för mig att det var en bra idé att se the notebook såhär på en bakisdag, ensam. Det var dumt. Det är helt galet hur fin den filmen är, jag finner inga ord. jag börjar nästan gråta bara jag tänker på den.

- Do you think our love can make miracles?
- I Do.
- Do you think our love, can take us away together?
- I think our love can do anything we want it to.

Ja jag är lycklig

Det spritter i hela kroppen på mig även fast jag har varit tröttare än vad nån borde få vara nu i några veckor. Men det gör ingenting, för jag är lycklig ändå!
Det är vår i luften, fåglarna kvittrar, jag har sett några blommor längst vägkanten och solen skiner. Ta det och lägg sedan till pirr i magen tack vare en fin rackare, träffat fina vänner, älskar min nya stad, mitt nya liv, ja listan kan göras lång!

Nu ska jag göra en paus i mitt bliss-moment och läsa lite om utveckling genom utvärdering. Sen kommer tjejerna hit på middag och vin, sen är det klackarna i taket!

Ungefär såhär lycklig är jag!

Att misslyckas i köket gillas icket.

I onsdags fick jag för mig att göra en rätt som jag själv blev bjuden på innan jag flyttade. Gnocchi med kräftstjärtar frästa i vitlök, färsk chili och persilja. Jag tyckte det var så himla gott att jag har varit sugen på det i 2 månader.
Men, resultatet blev allt annat än bra. För det första köpte jag fel gnocchi eftersom personalen på ica här tydligen aldrig ens har hört talas om gnocchi och efter jag har letat arslet av mig och var stressad som tusan norpade jag åt mig fel och det visade sig vara vanlig pasta. Man kan ju inte döpa nånting som inte är gnocchi till gnocchi, det är ju som att jag skulle skriva att apelsiner är äpplen. Ja faktiskt.
Sen råkade jag steka kräftorna för länge så dom blev sega. Sist men inte minst så skulle jag ringla creme balsamico över rätten och märkte genast att någonting var fel (färgen och lukten) och jag hade tydligen köpt hallon-balsamico. Yummy. Not. Kul.

Men nästa gång, då jävlar ska jag lyckas!

 Såhär skulle det se ut..

Det där gick ju inte så bra..

Som jag skrev sist hade jag ju som ambition att börja ta hand om min kropp. Det slutade med att tenta-resultaret kom och vi gav oss ut för att fira. Alltså ingen träning den dagen eftersom direkt efter skolan var det bara att svida om, slänga i mig käk (omelett) och snabba mig till Kristina där skumpan väntade. Åt dessutom en äcklig semla på dagen (note to self: kom ihåg till nästa år att du Inte gillar semlor). Kring tvåtiden vinglade jag hem efter alldeles för mycket skumpa.
Så jag behöver nog inte säga att jag inte orkade med nån träning igår.. Men idag, då jävlar!

Nya tag

Den sista tiden har fyllts med alldeles för mycket fest, stress, dålig mat, mycket fika, lite sömn och i princip ingen träning. Nu är det nog med det. Förra veckan började jag äta bättre igen och beslutade mig för att sluta köpa hem bröd (dock bara i tre veckor för det är tydligen vad som krävs för att bryta en vana) eftersom det är så gott som allt jag har levt på den sista tiden. Och idag beslutade jag mig för att ta tag i träningen på riktigt, och för att hindra mig själv från att strunta i det beslutade jag mig även för att ställa upp i vansbrosimmet så att jag har något att sträva efter. Känns bra.
Gick på aerobics idag, det var så roligt att jag nästan studsade ut av lycka efter passet men var för trött för att fysiskt orka det. Jag älskar att gå på pass. Så är det bara.
Efter ha försökt plugga hela dagen utan resultat tog jag alldeles precis ytterligare beslut: jag ska sluta vara inloggad på Facebook när jag pluggar. Facebook får vara en belöning när jag har varit duktig.
Och just det ja, tydligen har jag slutat tjuvröka..
Kanske inte har varit en dålig dag trots allt?

What a night!

Hade kanske en perfekt kväll igår. Go' middag hemma hos det underbara skåne-paret, fest på tärnvägen hos Pehr som äntligen återhämtat sig från hans nära döden upplevelse, sen att mitt och Kristinas "från norr till söder"-lag förlorade musiktävlingen är ju en annan femma. Det var utgång med galet mycket drinkar, förträde i kön och taxi fram till dörren (ja nästan) vilket uppskattas av en frusen norrlänning. Det var dans, det var skratt, det var pussar och det var...SKITKUL! Det måste vi göra om kära ni!
Snodde två bilder av Kristina, eftersom jag tydligen hade glömt att ladda min kamera..

Kim och Kristina, skånes skönaste par.

 Såhär glad var Marcus ;)

En av dom jag älskar mest.

Jag sitter här och är alldeles sentimetal eftersom jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som har så många underbara människor mitt liv. Ni är allt för mig.

Och hur knäppt det än kan vara så tar man folk för givna alldeles för lätt. Jag vill aldrig göra det... Men, när något tragiskt inträffar inser man verkligen hur mycket man älskar dom och hur livrädd man är för att förlora dom.

Så, mina kära vänner och familj, jag älskar er!!

 Älskade pappa, vad skulle jag göra utan dig?!

Vi fixar det här, tillsammans!

 

Det här drömmer jag om

Just nu skulle jag kunna göra vad som helst för att få sitta ute i eftermiddagssolen efter en härlig dag på stranden, med ett glas rosé och vattenmelon med färsk fetaost till. Bara njuta av livet och ett underbart sällskap. (det är livsfarligt att börja kolla på sista minuten-resor)

Och mitt hjärta säger..

Jag har tänkt väldigt mycket på det här med att våga chansa och ta risker på sista tiden. Hur skrämmande det än må verka så tror jag verkligen att det är en rädsla man måste övervinna för att komma någonvart i livet. Som det sägs "friskt vågat, hälften vunnet".
Jag har bestämt mig för att sluta vara feg, nu ska jag följa mitt hjärta. Sen får det väll bära eller brista.

You can't always get what you want
But if you try sometimes,
well you just might find
You get what you need

Jag och skummisarna på centralen

I flera dagar har jag försökt intala mig själv att jag tycker om att sova på tåg. Har jag sagt det till dig kan jag ju säga att jag ljög, big time. Har inte sovit många minuter och inte tvättat av mig sminket, så jag blir inte förvånad då folk tittar lite smått förskräckt på mig. Som tur var är jag på centralen just nu, så om jag säger såhär: det finns folk som ser värre ut.
Bäst att halsa i mig resten av kaffet så jag blir människa igen och kan sitta och läsa pedagogik i arbetslivet på tåget mot örebro.

Hej då Piteå!

Nu sitter jag på tåget på väg hem till Örebro efter en intensiv och rätt omtumlande vecka i Piteå. Jag har hunnit umgås med min älskade familj och mina kära vänner. Jag har fikat och skvallrat med tjejerna, festat, busat med världens sötaste tvååring och träffat både nya och gamla vänner. Så bortsett från att vissa saker kanske inte har varit exakt som en dröm har jag haft det rätt så jävla bra.
Men nu längtar jag hem till Örebro och mina fina och en söt rackare.

Mamma vs. Emeli

Igår vaknade jag hemma hos mamma. Idag vaknade jag hos syster yster. Skillanden är följande: mamma var tyst, emeli sitter och sjunger på barnlåtar. Hos mamma fick jag sova ensam, här fick jag en stor, hårig, snarkandes Sylvester (en rätt knäpp norsk skogskatt) som sovsällskap. Den största skillnaden är dock att hos mamma fick jag frukost på sängen, emeli verkar vilja banta ner mig genom att svälta mig.. Undrar vart jag sover inatt?

När allt är mörker.

I veckan befinner jag mig hemma i Piteå. På ett sätt är allting exakt likadant men ändå så fruktansvärt annorlunda. Jag känner mig nästan som en främling i min egen stad.

Sen att livet känns helt upp och ner eftersom allt har ställts på sin spets gör det inte bättre. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Egentligen vill jag bara åka tillbaka, hem, till Örebro och förtränga allt och låtsas att allt är som det ska. För här går det inte, här ligger det ständigt som en tjock dimma runtom mig vart jag än vänder mig.

Och om några minuter kanske det blir värre..

Den där rackarns skallen

Det känns som att mitt huvud ska sprängas, inte för att jag har ont i det eller så. Bara för att mitt älskade lilla huvud bråkar med mig och inte vill mig väl. Nej för den vill inte stanna upp och lugna ner sig utan fortsätter och maler på fast jag desperat ber den, ja beordrar den att sluta: jag vill inte tänka mer!! Men bryr den dig? Nej. Och kan jag sova? Nej. Nu får det banne mig vara nog!

I wanna hide away behind your smile

Lördag alltså. Klockan är halv 3 och jag sitter fortfarande i morgonrock och dricker direkt ur flaskan i min stora cola som i princip har slut kolsyra, ifall nån ville veta exakt jag gjorde.
Det här med att bo så nära allting borde ju göra så att man blev mindre lat, men nejdå, trodde du det hade du fel. Jag bor mitt i stan, verkligen mitt i. inom en radie av 50 meter har jag din sko (porten bredvid), vero moda, HM, Bik bok, carlings osv osv. Och systemet är bara gatan nedanför. Orkar jag gå dit? nej. Jag har problem.

Istället för säga som det är - "det beror på ren och skär lathet", så säger jag såhär istället "jag har så mycket att tänka på, och jag grubblar på så mycket på allting som gör att jag blir totalt utmattad" (vilket iofs är sant men inte hela sanningen). Nu ska jag ta på mig ett par byxor, och nej dom ska inte vara fina, för jag känner mig inte fin idag.

When the rain has hung the leaves tears
I wont you here to kill my fears
To help me leave all my blues behind

Visst får man fira i flera dagar?

Äntligen är den gjord!! Tentan alltså.
Jag tror inte att jag nån gång har varit så extremt nervös förut. Det kändes nästan som att jag skulle svimma innan jag gick in. När jag väl satt där och såg första frågan, då släppte det för att jag insåg att jag faktiskt kunde den. Tre timmar senare skuttade jag ut överlycklig för att det var över!
Efter en sån pärs är man verkligen värd att få fira med några öl och gott käk, och det gjorde vi minsann, tack hurrni för en trevlig kväll!

Nu ska jag gå ner på stan, leta efter en kiosk som säljer mina favoritgodisar, sånna där gröna vattenmelonstänger, örebro, gör mig inte besviken!!

It's either this or that way

To leave the thread of all time
And let it make a dark line
In hopes that I can still find
The way back to the moment
I took the turn and turned to
Begin a new beginning
Still looking for the answer
I cannot find the finish
It's either this or that way
It's one way or the other
It should be one direction
It could be on reflection
The turn I have just taken
The turn that I was making
I might be just beginning
I might be near the end.

Kan man annat än älska Enya?

Tentaångest och stress!

Oj nu var det väldigt länge sen jag skrev, ni får ursäkta men jag har banne mig inte haft tid. Studentlivet är inte så glamouröst som folk gärna vill tro.

Här är det full rulle, tenta på torsdag (med avslutande tentafest med klassen som jag anordnar) och total ångest. Förutom det så leker livet på och jag trivs som fisken i vattnet. Jag älskar örebro. Jag älskar mitt nya liv, trots det faktum att jag snart har slitit av mig allt hår i ren och skär frustration.
Jag har träffat underbara människor som jag trivs otroligt bra med och jag har en härlig lyckokänsla.

Förhoppningsvis lär jag mig också..

Som jag längtar till nästa veckas föreläsning "hitta din studieteknik", för min suger! Det är helt galet vad dålig jag är på det här. Samtidigt som jag sitter och läser i boken skriver jag in mina anteckningar på datorn från föreläsningarna och fyller ut dom med massivt mycket fakta rakt från boken. Detta tar ju då som ni kanske förstår, galet mycket tid. Som tur var har jag börjat göra anteckningarna direkt på datorn på föreläsningarna nu. Oj oj, hur ska detta gå?

Klokt Helena Flam, klokt.

"Människor kan reda ut och hantera sina känslor för att reducera diskrepansen mellan vad och hur de faktiskt känner och vad och hur de borde känna. Vid sidan av att undertrycka, omarbeta och neutralisera oönskade känslor, borde de också engagera sig i att aktivt skapa och ge uttryck åt de önskade känslorna"

Föreläsning med Tobbe-trollkarl

 Idag mina vänner har jag varit på föreläsning med Tobbe Blom, om hur man skulle lära sig att sälja sitt viktigaste verktyg, sig själv. Kort och gott var det om hur man ska prata inför publik. Det var faktiskt intressant och han är ju väldigt charmig och rolig. Och självaklart trollade han ju lite också, så ingen var nöjdare än jag. Vilken kille..

 

En dålig bild, men det bjuder jag på. Här får ni se en av hans alla olika gester.

Hejdå Tärnvägen, hej köpmangatan!

Om ca 20 min flyttar jag från mitt tillfälliga boende på tärnvägen till köpmangatan mitt i stan. det ska bli så himla skönt att få packa upp alla mina saker och få lite ordning på mitt liv. Jag kommer dock sakna tärnvägen och gemenskapen som finns här, men jag är säker på att köpmangatan kommer bli minst lika bra!
Var meningen att jag skulle plugga idag, men självklart kom min kära vän migrän på besök och jag har legat däckad i soffan tills tabletterna slog in och då var jag rätt slut efteråt. måste ta tag i det här!
Imorn blir det en tung dag, fix och plugg, massor plugg..

mardrömsscenariot..

Igår var jag livrädd, och fast besluten om att jag skulle bli våldtagen och sen frysa ihjäl. Förstå mig när jag säger att det inte var dom roligaste minuterna i mitt liv.
Kan det bero på att jag bor i en stad där våldtäkter i princip har hört till vardagen? Hur som hellst, jag var genomfrusen för att jag (pga dålig koll) missat att bussen inte gick från rätt hållplats, fick leta reda på en annan buss och stå ute i ca 1 timme alldeles för lite klädd. Jag var dödstrött och hade struntat i utgången eftersom jag ville inget hellre än att få gå och lägga mig. Så där sitter jag sen på bussen som tog mig längst bort på helt fel sida av universitetet och kunde knappt hålla ögonen öppna.
Sen fick jag ta min isklump till kropp och börja gå hemåt i kolsvart mörker alldeles ensam, på en väg som är rätt skrämmande på natten, med vetskapen om att jag inte skulle kunna försvara mig ifall någon hoppade på mig, just eftersom jag var så kall och knappt fick benen att röra sig.

Jag såg scenariot framför mig hur jag blev överfallen och sedan låg i en snödriva, helt paralyserad för att sedan somna och aldrig vakna igen.
En livlig fantasi är inte alltid bra.

If I fall, would you pick me up?

Ibland känns det bara bra, riktigt bra. Även fast man är tröttare än man trodde någonsin var möjligt!
Men ibland är det värt att känna sig som en zombie!

Det hårda studentlivet.

Igår var det casinokväll och utgång på strömpis (det där stället jag berättade om tidigare med det läskiga golvet på övervåningen som kommer braka ihop på mig) och det var en riktigt lyckad kväll. Men idag känns det att man lever.
Just nu längtar jag faktiskt lite efter att kunna ta det lugnt lite, om än jag har så himla roligt hela tiden. Men det börjar kännas i kroppen och jag känner mig nästan halvdöd hela tiden. Och ingen är gladare än jag som ska få bli bjuden på middag idag så jag slipper slänga ihop nått halvt oätligt själv.

Tills jag orkar lägga upp några bilder så bjuder jag på en bild från tisdagens "så Kan det låta"-tävling som vi förövrigt kom tvåa på! (och så måste jag ju tillägga att alla i hela salen stod upp och sjöng "ja må hon leva" för mig, det är inte varje dag 200 pers sjunger för en när man sitter på en scen..)

Jag sitter i en vit blus i mitten lite till höger..

Not ready to let go
Cause then I'd never know
What I could be missing
But I’m missing way too much
So when do I give up what I’ve been wishing for.

Det här med att läsa ointressant fakta.

Jag har som insett att jag även på universitet (precis som på gymnasiet) kommer jag måsta läsa ointressant kurslitteratur utan att se nått som hellst samband med själva utbildningen.
Jag antar att det är sånt man får ta och jag hoppas jag nån gång i livet kommer ha nytta för det.

Bäst att fortsätta..

Idag är ingen vanlig dag..

.. nej för det är Fridas födelsedag!

Det firar jag med att göra bort mig på "så kan det låta" och senare ta nån öl. Det blir nog bra.

Sista timmen som 23-åring.

Nu är det inte länge kvar tills jag kliver in på mitt 24:e levnadsår, bara några futtiga minuter. Det är nästan skrämmande hur fort tiden går. Lite tråkigt är det trots allt att jag är så långt ifrån mina vänner och min familj som jag mer än gärna hade bjudit hem på fika och bara myst.
Men jag kommer nog få en grym födelsedag ändå med skolans egna version av "så ska det låta", nämligen "så KAN det låta", där jag är en av dom 5 som utgör våran sektions lag. Detta är då förstås med skräckblandad förtjusning. Efter det blir det att gå ut på en pub och dricka några öl med sköna människor.

Bäst jag får mig min skönhetssömn.

Ps. Om nån vill överraska mig med frukost på sängen imorn är det helt ok :)

Uh oh..

Det är alltid vid dom tillfällena då man verkligen inte får bli sjuk som man faktiskt blir det. Nu är ju inte jag sjuk men jag känner i hela kroppen hur det är påväg. Så efter min föreläsning idag blir det att rusa iväg till apoteket och inhandla alla divers piller och droppar man kan tänka sig behöva för att slippa halka dit.

Den är så fin att en liten del av mig dör.

En slagen hjälte.

Att åka tåg en söndagseftermiddag utan platsbokning är inte det roligaste att gjort. Det är fullproppat med folk och jag nästintill kallsvettas av nervositet för att någon ska komma och säga att jag sitter på deras plats.

Och inte blir det bättre av det faktum att jag knappt kan hålla mina ögon öppna, det har varit en slitsam helg. Togafest, resa till Sthlm, gå ut i Sthlm för att sedan gå vilse, för lite sömn mm. Och nu det här. Det har dock varit en trevlig helg där jag fått träffa några av mina favoriter som jag saknat.

Nu vill jag bara vara hemma (ja nu är ju Örebro "hemma"), så jag får duscha och sen ha filmmys.

Stockholm

Sitter just nu i Sthlm, ska precis dricka en drink och göra mig redo för att gå ut och äta middag på söder och dricka ännu mer drinkar.
Jag måste säga att jag älskar det faktum att Örebro är så nära Sthlm eftersom jag då äntligen kan börja träffa mina vänner här oftare.

Ha en trevlig kväll!

Överlevde första seminariet!

Kom just hem från mitt livs första seminarium, vilket visade sig vara väldigt simpelt och vi hade en bra diskussion. Det känns verkligen som jag har valt rätt utbildningen då jag tycker det är väldigt intressant.

Nu handtvättar jag min klänning till kvällens toga-fest (jag litar inte på att jag skulle lyckas vira lakanet rätt utan risken finns att det skulle rasa ihop mitt på dansgolvet, så jag använder klänningen underbara carro gjort åt mig), sen blir den en powernap och sen är det bara att köra igång!

Nollningen fortsätter!

Igår var det rock-kväll som stod på nollningsschemat. Vi hade 4 stationer i 4 lägenheter här på tärnvägen med olika tävlingar i varje, singstar, rockband, quiz och norsk kareoke. Det var en grym förfest som jag sent kommer glömma!
Sen gick vi ut på ett ställe som gjorde att jag trodde jag skulle dö pga att golvet på övervåningen svajade upp och ner när alla dansade, jag fick panik och sprang därifrån. Missade sista bussen, fick åka snålskjuts i en taxi och blev bjuden på kvällsfika.
Tack för en bra kväll alla inblandade!

När man är van vid att ha någon nära.

Det är en konstig känsla, det där med att helt plötsligt känna sig ensam. Även fast man aldrig är själv. Men att gå från att ha dom man tycker om mest av allt nära sig hela tiden, till att vara 100 mil ifrån dom, det är nog det konstigaste jag varit med om.

Idag startar den.

Idag börjar skolan på riktigt och jag har alldeles precis (i sista sekund) gjort min första "läxa" och läst i min "att tänka sociologiskt"- bok. Och det bör tilläggas att jag aldrig skulle ha orkat läsa i den om det inte vore för min nyfunna kraftkälla - kaffet.
Det känns väldigt spännande och det ska bli roligt att att få träffa hela min klass då det bara har varit en tredjedel (?? av vad jag har sett) på nollningen hittills.

Nu måste jag dock slänga mig i duchen och göra mig själv presentabel. Wish me luck!

Första nollningshelgen avklarad!

Nu är första nolle-helgen avslutad, ja snart iaf. Sitter här och smuttar på ett glas rödvin med min nya tillfälliga roomie efter en grym helg. Det har vart färgfest i fredags, mellanstadie / 90-talsfest igår, shopping, kaffehäng och söndagsbio på skolan. Jag är nöjd, minst sagt.

Imorgon börjar skolan, på riktigt (och jag har redan glömt bort att göra min läxa..)

Pimpeldans

 Fotoflum efter krogen

 Hela havet stormar i sann mellanstadieanda

 Britney spears Var ju faktiskt min stora idol..

 Självklart hade vi gangsters också

 Och breakdance..

 Och limbo..

 Tryckartävling

 och.. ja.. mycket öl..

Nollning

Igår kickade nollningen igång med en liten välkomstkväll där vi blev indelade i grupper och tilldelade faddrar. Vi lekte lite lekar och lärde känna varandra. Kändes som att det var en ganska lagom start eftersom man var ganska mosig i skallen efter ha spenderat hela dagen på universitetet med ruskigt mycket information och nya intryck.

Nu är det dags för stadsvandring (hoppas jag slipper ha på mig nollebrickan.. :P). Sen är det expresshopping efter något att ha på mig till kvällens färgfest där vi ska ha på oss våran sektions färg, för våran del är det rött som gäller.

Faddrar

Idag känns det bättre.

Nu närmar det sig, snart är vi framme och det pirrar lite smått i magen. Solen har börjar skina och jag ser hur landskapet förändrar sig. Jag känner hur gårdagens ångest har lättat, att spendera galet många timmar i en bil, i kolsvart mörker kan nog få vem som hellst (även dom som inte föändrar livet drastiskt) att börja fundera.

Men som sagt, idag känns det bättre.

On the road

Sitter just nu i bilen och passerar precis sundsvall för att åka vidare mot Gävle där vi ska ta in på hotell för natten. Jag sitter här och är en smula omtumlad och har alldeles för mycket tid till att fundera och grubbla.. Har jag gjort rätt? Kommer jag klara det här? Hur ska jag klara mig utan alla jag lämnat? Och, kommer jag nånsin få vara nära han igen?


Det här med att flytta 100 mil till något helt okänt var svårare än jag trodde..

Nu är det nära..

Jag är utflyttad ur lägenheten och bor just nu i en väska, nästan iaf. Ligger dock just nu i en säng som kommer vara ännu svårare att lämna än min egen..
Min sista dagar här hemma har varit perfekta, jag har spenderar varje minut med dom jag älskar mest och jag har njutit varje sekund. Jag har blivit bjuden på go'middag av nån jag skulle vilja kalla för "prince charming", haft en underbar utflyttningsfest med mina pärlor, varit på middag med dom bästa vännerna man kan tänka sig, och så har jag kramats. Kan nog inte tänka mig ett bättre avsked.

Men, påsken är inte långt bort, och då kommer jag upp och då kommer det kännas som att vi aldrig har varit ifrån varandra!

Kan nån lära mig trolla?

jag sitter här med nariga fingrar tack vare svinton jag just stått och gnuggat i spisen. Flyttstäda må ju vara det tråkigaste som finns. Jag önskar att jag var Hermonie i harry potter och att jag bara kunde vifta med min stav så var allt klart. Men kan jag det? Nej. Nä för jag är ju bara en vanlig dödlig. Och nej, jag är inte bitter.

Imorn ska jag dock muta tjejerna med skräpmat om dom kommer och hjälper mig, förhoppningsvis blir allt klart då.

The queen of discipline

Jag undrar hur det här med att börja studera kommer gå för mig. Jag har ingen disciplin alls, jag vet att jag borde städa, packa, tvätta osv osv, men vad gör jag? Ja uppenbarligen inte det. Jag måste ändra på mig.

Idag är det dock packning på schemat, sen lunch med en kär vän, sen städning och sist men inte minst: middag, spel och öl med tjejerna. Man kan ju faktiskt inte vara duktiga hela dagen.

Mina pärlor och jag på tolvsslaget.

Året som gått.

Som alltid vid ett årsskifte börjar jag tänka tillbaka på året som gått och vad jag fått äran att uppleva.
År 2010 var på många sätt ett händelserikt år, på både gott och ont, jag är några erfarenheter rikare och jag känner att jag har vuxit som person.

Här kommer bara en kort liten resumé:

Jag har varit ute i europa på en tågluff i 5 veckor vilket var det absolut häftigast jag varit med om.
Jag har upplevt och förlorat kärlek, för att sen få upp hoppet igen.
Jag har lärt känna många nya underbara människor, och speciellt en som har fått en stor plats i mitt hjärta.. och jag har börjat uppskatta mina vänner (om det var möjligt), ännu mer.
Jag har upplevt den roligaste veckan i mitt liv i egypten med en av dom jag älskar mest när jag behövde rymma från vinterkylan.
Jag har tagit mig modet att söka in på universitetet, och kommit in!

Så nu ser jag fram emot 2011 med spänning och hoppas på ännu mer äventyr.