Halv åtta hos Jonas.

Ikväll är det äntligen dags för premiären av våran egna version av "Halv åtta hos mig"! Vi är fyra stycken matglada prickar (jag och mina fina vänner Carro, Jonas och Johan) som kommer träffas en gång i veckan för att äta och dricka gott. Det kommer bli en succé! Först på tur är det Jonas som är värd och har en stark öppning och sätter ribban högt med denna meny:

  Halv åtta hos Jonas

(Fast vi säger väl klockan 7)

Förrätt/aptitretare

Chévretoast

Varmrätt

Ugnstekt lax i honung & balsamvinäger med mixade rotfrukter

Efterrätt

Passion cheesecake

Rekommenderad dryck

Torrt, friskt och/eller fruktigt vitt vin

Jacob´s Creek eller Foot of Africa fungerar utmärkt

Alternativt frisk, ljus lager

Förslagsvis Bitburger (besk) eller Guldkällan (söt) (5,7% då självklart)

MUMS!

Om du vill göra någon glad..

... så ge dom blommor!

När jag äntligen orkade stå på benen igen ringde det på dörren och jag möts av en fin fiiiiin grabb som gav mig fina blommor. Behöver jag säga att jag inte känner mig nere längre?

Tack underbara du!!

...

Börjar fundera på om det är dags att ta kontakt med vårdcentralen igen, även om jag vet att dom inte kommer komma fram till något den här gången heller. Min skalle krånglar som vanligt och huvudvärken vill inte ge sig, jag känner mig trött, yr och hängig. Att ha huvudvärk som normaltillstånd är inte ultimat, speciellt inte då man ska orka plugga. Och nu känner jag hur jag börjar bli bitter också. Jag vill inte ha det såhär.. Så nu sitter jag här i sängen, efter ha legat ner i en timme och fast jag försöker undvika det, så tycker jag faktiskt lite synd om mig själv.

Jag vill ju träna! Och jag vill och behöver plugga!

Dum av dig.

Sen jag började studera har veckorna och helgerna flytit samman lite. Så den där hemska söndagsångesten finns inte längre eftersom jag nu inte behöver gruva mig för en tung arbetsvecka som väntar. Inte för att veckorna inte är tunga nu, men det är inte på samma sätt. Men detta gör ju även att helgerna inte heller känns lika speciella, visst är dom fortfarande heliga, men inte på samma sätt.

Helgen som gick var dock toppen, den började med träning och fredagsmys, lördagen bestod av middag och utgång med underbara tjejer och den avslutades som den började, med mys.

Jag bjuder på en liten låt av min nyfunna musikaliska kärlek.

Jag dog just lite.

Fick för mig att det var en bra idé att se the notebook såhär på en bakisdag, ensam. Det var dumt. Det är helt galet hur fin den filmen är, jag finner inga ord. jag börjar nästan gråta bara jag tänker på den.

- Do you think our love can make miracles?
- I Do.
- Do you think our love, can take us away together?
- I think our love can do anything we want it to.

Ja jag är lycklig

Det spritter i hela kroppen på mig även fast jag har varit tröttare än vad nån borde få vara nu i några veckor. Men det gör ingenting, för jag är lycklig ändå!
Det är vår i luften, fåglarna kvittrar, jag har sett några blommor längst vägkanten och solen skiner. Ta det och lägg sedan till pirr i magen tack vare en fin rackare, träffat fina vänner, älskar min nya stad, mitt nya liv, ja listan kan göras lång!

Nu ska jag göra en paus i mitt bliss-moment och läsa lite om utveckling genom utvärdering. Sen kommer tjejerna hit på middag och vin, sen är det klackarna i taket!

Ungefär såhär lycklig är jag!

Att misslyckas i köket gillas icket.

I onsdags fick jag för mig att göra en rätt som jag själv blev bjuden på innan jag flyttade. Gnocchi med kräftstjärtar frästa i vitlök, färsk chili och persilja. Jag tyckte det var så himla gott att jag har varit sugen på det i 2 månader.
Men, resultatet blev allt annat än bra. För det första köpte jag fel gnocchi eftersom personalen på ica här tydligen aldrig ens har hört talas om gnocchi och efter jag har letat arslet av mig och var stressad som tusan norpade jag åt mig fel och det visade sig vara vanlig pasta. Man kan ju inte döpa nånting som inte är gnocchi till gnocchi, det är ju som att jag skulle skriva att apelsiner är äpplen. Ja faktiskt.
Sen råkade jag steka kräftorna för länge så dom blev sega. Sist men inte minst så skulle jag ringla creme balsamico över rätten och märkte genast att någonting var fel (färgen och lukten) och jag hade tydligen köpt hallon-balsamico. Yummy. Not. Kul.

Men nästa gång, då jävlar ska jag lyckas!

 Såhär skulle det se ut..

Det där gick ju inte så bra..

Som jag skrev sist hade jag ju som ambition att börja ta hand om min kropp. Det slutade med att tenta-resultaret kom och vi gav oss ut för att fira. Alltså ingen träning den dagen eftersom direkt efter skolan var det bara att svida om, slänga i mig käk (omelett) och snabba mig till Kristina där skumpan väntade. Åt dessutom en äcklig semla på dagen (note to self: kom ihåg till nästa år att du Inte gillar semlor). Kring tvåtiden vinglade jag hem efter alldeles för mycket skumpa.
Så jag behöver nog inte säga att jag inte orkade med nån träning igår.. Men idag, då jävlar!

Nya tag

Den sista tiden har fyllts med alldeles för mycket fest, stress, dålig mat, mycket fika, lite sömn och i princip ingen träning. Nu är det nog med det. Förra veckan började jag äta bättre igen och beslutade mig för att sluta köpa hem bröd (dock bara i tre veckor för det är tydligen vad som krävs för att bryta en vana) eftersom det är så gott som allt jag har levt på den sista tiden. Och idag beslutade jag mig för att ta tag i träningen på riktigt, och för att hindra mig själv från att strunta i det beslutade jag mig även för att ställa upp i vansbrosimmet så att jag har något att sträva efter. Känns bra.
Gick på aerobics idag, det var så roligt att jag nästan studsade ut av lycka efter passet men var för trött för att fysiskt orka det. Jag älskar att gå på pass. Så är det bara.
Efter ha försökt plugga hela dagen utan resultat tog jag alldeles precis ytterligare beslut: jag ska sluta vara inloggad på Facebook när jag pluggar. Facebook får vara en belöning när jag har varit duktig.
Och just det ja, tydligen har jag slutat tjuvröka..
Kanske inte har varit en dålig dag trots allt?

What a night!

Hade kanske en perfekt kväll igår. Go' middag hemma hos det underbara skåne-paret, fest på tärnvägen hos Pehr som äntligen återhämtat sig från hans nära döden upplevelse, sen att mitt och Kristinas "från norr till söder"-lag förlorade musiktävlingen är ju en annan femma. Det var utgång med galet mycket drinkar, förträde i kön och taxi fram till dörren (ja nästan) vilket uppskattas av en frusen norrlänning. Det var dans, det var skratt, det var pussar och det var...SKITKUL! Det måste vi göra om kära ni!
Snodde två bilder av Kristina, eftersom jag tydligen hade glömt att ladda min kamera..

Kim och Kristina, skånes skönaste par.

 Såhär glad var Marcus ;)

En av dom jag älskar mest.

Jag sitter här och är alldeles sentimetal eftersom jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som har så många underbara människor mitt liv. Ni är allt för mig.

Och hur knäppt det än kan vara så tar man folk för givna alldeles för lätt. Jag vill aldrig göra det... Men, när något tragiskt inträffar inser man verkligen hur mycket man älskar dom och hur livrädd man är för att förlora dom.

Så, mina kära vänner och familj, jag älskar er!!

 Älskade pappa, vad skulle jag göra utan dig?!

Vi fixar det här, tillsammans!

 

Det här drömmer jag om

Just nu skulle jag kunna göra vad som helst för att få sitta ute i eftermiddagssolen efter en härlig dag på stranden, med ett glas rosé och vattenmelon med färsk fetaost till. Bara njuta av livet och ett underbart sällskap. (det är livsfarligt att börja kolla på sista minuten-resor)

Och mitt hjärta säger..

Jag har tänkt väldigt mycket på det här med att våga chansa och ta risker på sista tiden. Hur skrämmande det än må verka så tror jag verkligen att det är en rädsla man måste övervinna för att komma någonvart i livet. Som det sägs "friskt vågat, hälften vunnet".
Jag har bestämt mig för att sluta vara feg, nu ska jag följa mitt hjärta. Sen får det väll bära eller brista.

You can't always get what you want
But if you try sometimes,
well you just might find
You get what you need