Jag och skummisarna på centralen

I flera dagar har jag försökt intala mig själv att jag tycker om att sova på tåg. Har jag sagt det till dig kan jag ju säga att jag ljög, big time. Har inte sovit många minuter och inte tvättat av mig sminket, så jag blir inte förvånad då folk tittar lite smått förskräckt på mig. Som tur var är jag på centralen just nu, så om jag säger såhär: det finns folk som ser värre ut.
Bäst att halsa i mig resten av kaffet så jag blir människa igen och kan sitta och läsa pedagogik i arbetslivet på tåget mot örebro.

Hej då Piteå!

Nu sitter jag på tåget på väg hem till Örebro efter en intensiv och rätt omtumlande vecka i Piteå. Jag har hunnit umgås med min älskade familj och mina kära vänner. Jag har fikat och skvallrat med tjejerna, festat, busat med världens sötaste tvååring och träffat både nya och gamla vänner. Så bortsett från att vissa saker kanske inte har varit exakt som en dröm har jag haft det rätt så jävla bra.
Men nu längtar jag hem till Örebro och mina fina och en söt rackare.

Mamma vs. Emeli

Igår vaknade jag hemma hos mamma. Idag vaknade jag hos syster yster. Skillanden är följande: mamma var tyst, emeli sitter och sjunger på barnlåtar. Hos mamma fick jag sova ensam, här fick jag en stor, hårig, snarkandes Sylvester (en rätt knäpp norsk skogskatt) som sovsällskap. Den största skillnaden är dock att hos mamma fick jag frukost på sängen, emeli verkar vilja banta ner mig genom att svälta mig.. Undrar vart jag sover inatt?

När allt är mörker.

I veckan befinner jag mig hemma i Piteå. På ett sätt är allting exakt likadant men ändå så fruktansvärt annorlunda. Jag känner mig nästan som en främling i min egen stad.

Sen att livet känns helt upp och ner eftersom allt har ställts på sin spets gör det inte bättre. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Egentligen vill jag bara åka tillbaka, hem, till Örebro och förtränga allt och låtsas att allt är som det ska. För här går det inte, här ligger det ständigt som en tjock dimma runtom mig vart jag än vänder mig.

Och om några minuter kanske det blir värre..

Den där rackarns skallen

Det känns som att mitt huvud ska sprängas, inte för att jag har ont i det eller så. Bara för att mitt älskade lilla huvud bråkar med mig och inte vill mig väl. Nej för den vill inte stanna upp och lugna ner sig utan fortsätter och maler på fast jag desperat ber den, ja beordrar den att sluta: jag vill inte tänka mer!! Men bryr den dig? Nej. Och kan jag sova? Nej. Nu får det banne mig vara nog!

I wanna hide away behind your smile

Lördag alltså. Klockan är halv 3 och jag sitter fortfarande i morgonrock och dricker direkt ur flaskan i min stora cola som i princip har slut kolsyra, ifall nån ville veta exakt jag gjorde.
Det här med att bo så nära allting borde ju göra så att man blev mindre lat, men nejdå, trodde du det hade du fel. Jag bor mitt i stan, verkligen mitt i. inom en radie av 50 meter har jag din sko (porten bredvid), vero moda, HM, Bik bok, carlings osv osv. Och systemet är bara gatan nedanför. Orkar jag gå dit? nej. Jag har problem.

Istället för säga som det är - "det beror på ren och skär lathet", så säger jag såhär istället "jag har så mycket att tänka på, och jag grubblar på så mycket på allting som gör att jag blir totalt utmattad" (vilket iofs är sant men inte hela sanningen). Nu ska jag ta på mig ett par byxor, och nej dom ska inte vara fina, för jag känner mig inte fin idag.

When the rain has hung the leaves tears
I wont you here to kill my fears
To help me leave all my blues behind

Visst får man fira i flera dagar?

Äntligen är den gjord!! Tentan alltså.
Jag tror inte att jag nån gång har varit så extremt nervös förut. Det kändes nästan som att jag skulle svimma innan jag gick in. När jag väl satt där och såg första frågan, då släppte det för att jag insåg att jag faktiskt kunde den. Tre timmar senare skuttade jag ut överlycklig för att det var över!
Efter en sån pärs är man verkligen värd att få fira med några öl och gott käk, och det gjorde vi minsann, tack hurrni för en trevlig kväll!

Nu ska jag gå ner på stan, leta efter en kiosk som säljer mina favoritgodisar, sånna där gröna vattenmelonstänger, örebro, gör mig inte besviken!!

It's either this or that way

To leave the thread of all time
And let it make a dark line
In hopes that I can still find
The way back to the moment
I took the turn and turned to
Begin a new beginning
Still looking for the answer
I cannot find the finish
It's either this or that way
It's one way or the other
It should be one direction
It could be on reflection
The turn I have just taken
The turn that I was making
I might be just beginning
I might be near the end.

Kan man annat än älska Enya?

Tentaångest och stress!

Oj nu var det väldigt länge sen jag skrev, ni får ursäkta men jag har banne mig inte haft tid. Studentlivet är inte så glamouröst som folk gärna vill tro.

Här är det full rulle, tenta på torsdag (med avslutande tentafest med klassen som jag anordnar) och total ångest. Förutom det så leker livet på och jag trivs som fisken i vattnet. Jag älskar örebro. Jag älskar mitt nya liv, trots det faktum att jag snart har slitit av mig allt hår i ren och skär frustration.
Jag har träffat underbara människor som jag trivs otroligt bra med och jag har en härlig lyckokänsla.

Förhoppningsvis lär jag mig också..

Som jag längtar till nästa veckas föreläsning "hitta din studieteknik", för min suger! Det är helt galet vad dålig jag är på det här. Samtidigt som jag sitter och läser i boken skriver jag in mina anteckningar på datorn från föreläsningarna och fyller ut dom med massivt mycket fakta rakt från boken. Detta tar ju då som ni kanske förstår, galet mycket tid. Som tur var har jag börjat göra anteckningarna direkt på datorn på föreläsningarna nu. Oj oj, hur ska detta gå?

Klokt Helena Flam, klokt.

"Människor kan reda ut och hantera sina känslor för att reducera diskrepansen mellan vad och hur de faktiskt känner och vad och hur de borde känna. Vid sidan av att undertrycka, omarbeta och neutralisera oönskade känslor, borde de också engagera sig i att aktivt skapa och ge uttryck åt de önskade känslorna"

Föreläsning med Tobbe-trollkarl

 Idag mina vänner har jag varit på föreläsning med Tobbe Blom, om hur man skulle lära sig att sälja sitt viktigaste verktyg, sig själv. Kort och gott var det om hur man ska prata inför publik. Det var faktiskt intressant och han är ju väldigt charmig och rolig. Och självaklart trollade han ju lite också, så ingen var nöjdare än jag. Vilken kille..

 

En dålig bild, men det bjuder jag på. Här får ni se en av hans alla olika gester.