Jag har ju nöjet att få jobba med barn och ungdomar. En av dom bästa delarna med det är att dom är så härligt ärliga och öppna, oskuldsfulla. Även om dom ibland kan reta gallfeber på mig, för tro mig, det kan dom. Och många av barnen får mig att aldrig, aldrig vilja ha barn. Men då finns det ju vissa pärlor som gör allt slit värt det, och jag får mig många gånger ett härlig skratt och en varm känsla inom mig.
Men ibland, ja då vet jag inte riktigt hur jag ska tolka det dom säger. Som idag:
- Frida, har du nån kille?
- Nej det har jag inte.
- Är det ingen som tycker att du är snygg?
- Är det det viktigaste? Att vara snygg?
- Ja!
Då är ju frågan den, tycker hon att jag är ful? Eller tror hon att kärlek ska vara så enkelt som fysisk attraktion? Hur som helst är det ju ganska hemskt att 9-åringar tror att allt som betyder något är utseende. Fy vilken hemsk press dom måste ha på sig, redan då. Men jag då? Jag som tog åt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar