När allt är mörker.

I veckan befinner jag mig hemma i Piteå. På ett sätt är allting exakt likadant men ändå så fruktansvärt annorlunda. Jag känner mig nästan som en främling i min egen stad.

Sen att livet känns helt upp och ner eftersom allt har ställts på sin spets gör det inte bättre. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Egentligen vill jag bara åka tillbaka, hem, till Örebro och förtränga allt och låtsas att allt är som det ska. För här går det inte, här ligger det ständigt som en tjock dimma runtom mig vart jag än vänder mig.

Och om några minuter kanske det blir värre..