Jag gick just runt och strövade i min ensamhet här på jobbet när Never think - robert pattinson började spelas i hörlurarna. Helt plötsligt blev jag tårögd, rörd och känslosam. behöver jag säga att jag älskar den låten?
Som tur var höll dom där jobbiga känslorna inte i sig särskilt länge och jag började genast dagdrömma om hur det vore att ha han han hemma hos mig varje kväll. Sittandes vid min säng, med gitarren i famnen och sjunga mig till sömns. och ja, jag hade ett fånigt leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar