Take me somewhere nice.

Idag är första lördagen på 19 helger jag är hemma. Och jag är hemma själv. Och som jag har tråkigt. Men, jag har inte haft orken att ta mig upp ur soffan ens en gång.
Eftersom jag har haft mer tid för mig själv än vad jag har haft på längre än vad jag kan komma ihåg har jag ju självklart hunnit grubbla fruktansvärt mycket. Vilket inte alltid är bra, men förhoppningsvis kommer det någonting gott ur det med.

Bilderna jag har skjutit upp att titta på i 4 månader har nu blivit granskade, och det både värmde och högg till i hjärtat. Vilken underbar resa det var! Förhoppningsvis kommer jag få med mig någon att luffa med snart igen, det var det absolut häftigaste jag varit med om.

En av alla stunderna i tåget.