Om du vill göra någon glad..

... så ge dom blommor!

När jag äntligen orkade stå på benen igen ringde det på dörren och jag möts av en fin fiiiiin grabb som gav mig fina blommor. Behöver jag säga att jag inte känner mig nere längre?

Tack underbara du!!

...

Börjar fundera på om det är dags att ta kontakt med vårdcentralen igen, även om jag vet att dom inte kommer komma fram till något den här gången heller. Min skalle krånglar som vanligt och huvudvärken vill inte ge sig, jag känner mig trött, yr och hängig. Att ha huvudvärk som normaltillstånd är inte ultimat, speciellt inte då man ska orka plugga. Och nu känner jag hur jag börjar bli bitter också. Jag vill inte ha det såhär.. Så nu sitter jag här i sängen, efter ha legat ner i en timme och fast jag försöker undvika det, så tycker jag faktiskt lite synd om mig själv.

Jag vill ju träna! Och jag vill och behöver plugga!

Dum av dig.

Sen jag började studera har veckorna och helgerna flytit samman lite. Så den där hemska söndagsångesten finns inte längre eftersom jag nu inte behöver gruva mig för en tung arbetsvecka som väntar. Inte för att veckorna inte är tunga nu, men det är inte på samma sätt. Men detta gör ju även att helgerna inte heller känns lika speciella, visst är dom fortfarande heliga, men inte på samma sätt.

Helgen som gick var dock toppen, den började med träning och fredagsmys, lördagen bestod av middag och utgång med underbara tjejer och den avslutades som den började, med mys.

Jag bjuder på en liten låt av min nyfunna musikaliska kärlek.

Jag dog just lite.

Fick för mig att det var en bra idé att se the notebook såhär på en bakisdag, ensam. Det var dumt. Det är helt galet hur fin den filmen är, jag finner inga ord. jag börjar nästan gråta bara jag tänker på den.

- Do you think our love can make miracles?
- I Do.
- Do you think our love, can take us away together?
- I think our love can do anything we want it to.

Ja jag är lycklig

Det spritter i hela kroppen på mig även fast jag har varit tröttare än vad nån borde få vara nu i några veckor. Men det gör ingenting, för jag är lycklig ändå!
Det är vår i luften, fåglarna kvittrar, jag har sett några blommor längst vägkanten och solen skiner. Ta det och lägg sedan till pirr i magen tack vare en fin rackare, träffat fina vänner, älskar min nya stad, mitt nya liv, ja listan kan göras lång!

Nu ska jag göra en paus i mitt bliss-moment och läsa lite om utveckling genom utvärdering. Sen kommer tjejerna hit på middag och vin, sen är det klackarna i taket!

Ungefär såhär lycklig är jag!

Att misslyckas i köket gillas icket.

I onsdags fick jag för mig att göra en rätt som jag själv blev bjuden på innan jag flyttade. Gnocchi med kräftstjärtar frästa i vitlök, färsk chili och persilja. Jag tyckte det var så himla gott att jag har varit sugen på det i 2 månader.
Men, resultatet blev allt annat än bra. För det första köpte jag fel gnocchi eftersom personalen på ica här tydligen aldrig ens har hört talas om gnocchi och efter jag har letat arslet av mig och var stressad som tusan norpade jag åt mig fel och det visade sig vara vanlig pasta. Man kan ju inte döpa nånting som inte är gnocchi till gnocchi, det är ju som att jag skulle skriva att apelsiner är äpplen. Ja faktiskt.
Sen råkade jag steka kräftorna för länge så dom blev sega. Sist men inte minst så skulle jag ringla creme balsamico över rätten och märkte genast att någonting var fel (färgen och lukten) och jag hade tydligen köpt hallon-balsamico. Yummy. Not. Kul.

Men nästa gång, då jävlar ska jag lyckas!

 Såhär skulle det se ut..

En av dom jag älskar mest.

Jag sitter här och är alldeles sentimetal eftersom jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som har så många underbara människor mitt liv. Ni är allt för mig.

Och hur knäppt det än kan vara så tar man folk för givna alldeles för lätt. Jag vill aldrig göra det... Men, när något tragiskt inträffar inser man verkligen hur mycket man älskar dom och hur livrädd man är för att förlora dom.

Så, mina kära vänner och familj, jag älskar er!!

 Älskade pappa, vad skulle jag göra utan dig?!

Vi fixar det här, tillsammans!

 

Och mitt hjärta säger..

Jag har tänkt väldigt mycket på det här med att våga chansa och ta risker på sista tiden. Hur skrämmande det än må verka så tror jag verkligen att det är en rädsla man måste övervinna för att komma någonvart i livet. Som det sägs "friskt vågat, hälften vunnet".
Jag har bestämt mig för att sluta vara feg, nu ska jag följa mitt hjärta. Sen får det väll bära eller brista.

You can't always get what you want
But if you try sometimes,
well you just might find
You get what you need

I wanna hide away behind your smile

Lördag alltså. Klockan är halv 3 och jag sitter fortfarande i morgonrock och dricker direkt ur flaskan i min stora cola som i princip har slut kolsyra, ifall nån ville veta exakt jag gjorde.
Det här med att bo så nära allting borde ju göra så att man blev mindre lat, men nejdå, trodde du det hade du fel. Jag bor mitt i stan, verkligen mitt i. inom en radie av 50 meter har jag din sko (porten bredvid), vero moda, HM, Bik bok, carlings osv osv. Och systemet är bara gatan nedanför. Orkar jag gå dit? nej. Jag har problem.

Istället för säga som det är - "det beror på ren och skär lathet", så säger jag såhär istället "jag har så mycket att tänka på, och jag grubblar på så mycket på allting som gör att jag blir totalt utmattad" (vilket iofs är sant men inte hela sanningen). Nu ska jag ta på mig ett par byxor, och nej dom ska inte vara fina, för jag känner mig inte fin idag.

When the rain has hung the leaves tears
I wont you here to kill my fears
To help me leave all my blues behind

Visst får man fira i flera dagar?

Äntligen är den gjord!! Tentan alltså.
Jag tror inte att jag nån gång har varit så extremt nervös förut. Det kändes nästan som att jag skulle svimma innan jag gick in. När jag väl satt där och såg första frågan, då släppte det för att jag insåg att jag faktiskt kunde den. Tre timmar senare skuttade jag ut överlycklig för att det var över!
Efter en sån pärs är man verkligen värd att få fira med några öl och gott käk, och det gjorde vi minsann, tack hurrni för en trevlig kväll!

Nu ska jag gå ner på stan, leta efter en kiosk som säljer mina favoritgodisar, sånna där gröna vattenmelonstänger, örebro, gör mig inte besviken!!

It's either this or that way

To leave the thread of all time
And let it make a dark line
In hopes that I can still find
The way back to the moment
I took the turn and turned to
Begin a new beginning
Still looking for the answer
I cannot find the finish
It's either this or that way
It's one way or the other
It should be one direction
It could be on reflection
The turn I have just taken
The turn that I was making
I might be just beginning
I might be near the end.

Kan man annat än älska Enya?

Tentaångest och stress!

Oj nu var det väldigt länge sen jag skrev, ni får ursäkta men jag har banne mig inte haft tid. Studentlivet är inte så glamouröst som folk gärna vill tro.

Här är det full rulle, tenta på torsdag (med avslutande tentafest med klassen som jag anordnar) och total ångest. Förutom det så leker livet på och jag trivs som fisken i vattnet. Jag älskar örebro. Jag älskar mitt nya liv, trots det faktum att jag snart har slitit av mig allt hår i ren och skär frustration.
Jag har träffat underbara människor som jag trivs otroligt bra med och jag har en härlig lyckokänsla.

Förhoppningsvis lär jag mig också..

Som jag längtar till nästa veckas föreläsning "hitta din studieteknik", för min suger! Det är helt galet vad dålig jag är på det här. Samtidigt som jag sitter och läser i boken skriver jag in mina anteckningar på datorn från föreläsningarna och fyller ut dom med massivt mycket fakta rakt från boken. Detta tar ju då som ni kanske förstår, galet mycket tid. Som tur var har jag börjat göra anteckningarna direkt på datorn på föreläsningarna nu. Oj oj, hur ska detta gå?

Klokt Helena Flam, klokt.

"Människor kan reda ut och hantera sina känslor för att reducera diskrepansen mellan vad och hur de faktiskt känner och vad och hur de borde känna. Vid sidan av att undertrycka, omarbeta och neutralisera oönskade känslor, borde de också engagera sig i att aktivt skapa och ge uttryck åt de önskade känslorna"

Föreläsning med Tobbe-trollkarl

 Idag mina vänner har jag varit på föreläsning med Tobbe Blom, om hur man skulle lära sig att sälja sitt viktigaste verktyg, sig själv. Kort och gott var det om hur man ska prata inför publik. Det var faktiskt intressant och han är ju väldigt charmig och rolig. Och självaklart trollade han ju lite också, så ingen var nöjdare än jag. Vilken kille..

 

En dålig bild, men det bjuder jag på. Här får ni se en av hans alla olika gester.

Hejdå Tärnvägen, hej köpmangatan!

Om ca 20 min flyttar jag från mitt tillfälliga boende på tärnvägen till köpmangatan mitt i stan. det ska bli så himla skönt att få packa upp alla mina saker och få lite ordning på mitt liv. Jag kommer dock sakna tärnvägen och gemenskapen som finns här, men jag är säker på att köpmangatan kommer bli minst lika bra!
Var meningen att jag skulle plugga idag, men självklart kom min kära vän migrän på besök och jag har legat däckad i soffan tills tabletterna slog in och då var jag rätt slut efteråt. måste ta tag i det här!
Imorn blir det en tung dag, fix och plugg, massor plugg..

mardrömsscenariot..

Igår var jag livrädd, och fast besluten om att jag skulle bli våldtagen och sen frysa ihjäl. Förstå mig när jag säger att det inte var dom roligaste minuterna i mitt liv.
Kan det bero på att jag bor i en stad där våldtäkter i princip har hört till vardagen? Hur som hellst, jag var genomfrusen för att jag (pga dålig koll) missat att bussen inte gick från rätt hållplats, fick leta reda på en annan buss och stå ute i ca 1 timme alldeles för lite klädd. Jag var dödstrött och hade struntat i utgången eftersom jag ville inget hellre än att få gå och lägga mig. Så där sitter jag sen på bussen som tog mig längst bort på helt fel sida av universitetet och kunde knappt hålla ögonen öppna.
Sen fick jag ta min isklump till kropp och börja gå hemåt i kolsvart mörker alldeles ensam, på en väg som är rätt skrämmande på natten, med vetskapen om att jag inte skulle kunna försvara mig ifall någon hoppade på mig, just eftersom jag var så kall och knappt fick benen att röra sig.

Jag såg scenariot framför mig hur jag blev överfallen och sedan låg i en snödriva, helt paralyserad för att sedan somna och aldrig vakna igen.
En livlig fantasi är inte alltid bra.

If I fall, would you pick me up?

Det hårda studentlivet.

Igår var det casinokväll och utgång på strömpis (det där stället jag berättade om tidigare med det läskiga golvet på övervåningen som kommer braka ihop på mig) och det var en riktigt lyckad kväll. Men idag känns det att man lever.
Just nu längtar jag faktiskt lite efter att kunna ta det lugnt lite, om än jag har så himla roligt hela tiden. Men det börjar kännas i kroppen och jag känner mig nästan halvdöd hela tiden. Och ingen är gladare än jag som ska få bli bjuden på middag idag så jag slipper slänga ihop nått halvt oätligt själv.

Tills jag orkar lägga upp några bilder så bjuder jag på en bild från tisdagens "så Kan det låta"-tävling som vi förövrigt kom tvåa på! (och så måste jag ju tillägga att alla i hela salen stod upp och sjöng "ja må hon leva" för mig, det är inte varje dag 200 pers sjunger för en när man sitter på en scen..)

Jag sitter i en vit blus i mitten lite till höger..

Det här med att läsa ointressant fakta.

Jag har som insett att jag även på universitet (precis som på gymnasiet) kommer jag måsta läsa ointressant kurslitteratur utan att se nått som hellst samband med själva utbildningen.
Jag antar att det är sånt man får ta och jag hoppas jag nån gång i livet kommer ha nytta för det.

Bäst att fortsätta..