Det lilla monstret är sjukt. Magsjuka. Och det är inte mysigt. Har varit vaken hela natten, livrädd för att det ska hända ytterligare en olycka. Jag har paniksprungit ut mitt i natten i det första bästa jag kunde hitta att ta på mig när jag sett att olyckan har varit farligt nära. Jag har upplevt saker ingen bör få vara med om i hela sitt liv. Behöver jag säga att jag är utmattad? Behöver jag säga att jag funderar på att vara själv resten av mitt liv, inga hundar, inga barn eller någon annan att ta hand om så jag aldrig mer behöver vara med om detta.
och behöver jag säga att det svider i hjärtat att se han dålig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar