fredag 4 mars 2011

En av dom jag älskar mest.

Jag sitter här och är alldeles sentimetal eftersom jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som har så många underbara människor mitt liv. Ni är allt för mig.

Och hur knäppt det än kan vara så tar man folk för givna alldeles för lätt. Jag vill aldrig göra det... Men, när något tragiskt inträffar inser man verkligen hur mycket man älskar dom och hur livrädd man är för att förlora dom.

Så, mina kära vänner och familj, jag älskar er!!


 Älskade pappa, vad skulle jag göra utan dig?!
Vi fixar det här, tillsammans!
 

2 kommentarer:

Uffe sa...

Såklart! Vi ska dräpa några immiga i sommar ju!

Anonym sa...

Fint skrivet. Hoppas att allt ordnar sig för er.