Jag kunde ha dött.

De senaste veckorna har jag haft en jobbig känsla och en hemsk vision om hur jag skulle dö.
Jag var ute och körde bil, och i en kurva lossnade helt plötsligt mitt vänstra framdäck och bilen glider in mot ett dike och voltar sedan flera varv. Och där i ligger jag sedan, blodig och livlös.
Ja, jag vet det är brutalt att tänka så. Men kalla det magkänsla, eller intuition, inte galenskap.

Dessa tankar började dyka upp då min bil började låta konstigt, och svaja då jag körde. Men eftersom jag inte tar mig till jobbet utan bil hade jag inget annat val än att använda den.
Men igår lämnade jag äntligen in den.  och när jag åkte dit efter jobbet fick jag höra av min mekaniker att vänster framdäck var så löst att man kunde pilla bort bultarna med fingrarna. Så han gick igenom alla däcken och pumpade alla så dom var säkra. men han ville inte ta betalt utan han sa bara:
´
- Jag vill inte ha några pengar, jag är bara glad att se att du lever. Hade det gått ett par dagar till hade det lossnat..

Tillbaka i flickrummet.

Jag är tillbaka i mitt gamla flickrum över natten. Och många måndagar framöver då jag har sådär lagomt trevliga arbetstider och inte känner ett sug av att stressa hem och sen tillbaka till hortlax efter några timmar igen.

Så, här är jag igen efter sju år. Även om mycket är likadant är det ändå så annorlunda. Det är ju inte mitt hem längre. Inte mitt rum, inte min säng. Och inte ens är väggarna chockrosa längre med en gräslig vit avmålning av konturerna av min kropp i en lagomt artistisk pose på väggen.

Men jag kan inte undgå det faktum att jag tycker det är mysigt att få känna mig liten igen, i mitt trygga hem med mina föräldrar våningen under.

I valet och kvalet.

Kanske måste skriva några rader ang riksdagsvalet eftersom det nu är dagen med stort D.

Själv har jag velat fram och tillbaka om vad jag ska rösta. Ena dagen ville jag rösta blått. Ena dagen ville jag rösta rött. Ena dagen ville jag inte rösta alls och ena dagen ville jag rösta på allt. Jag har tom med tänkt på att rösta på piratpartiet, bara för att.
Men nej, det blev inget av det. Efter många om och men och ångest för det känts som att hela sveriges framtid låg på mina axlar insåg jag att jag inte visste ett skvatt. jag är alldeles för dåligt insatt och jag skäms.

Jag känner mig nästintill som en hycklare då jag står för att man ska vara med och forma sin egen framtid, att man ska kämpa och att man ska göra sin röst hörd. Har alltid en massa åsikter och jag älskar att diskutera. Men när det väl blir val, ja vad gör jag då? Jo jag röstar blankt.

Vad skulle jag göra utan er?

Jag tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är. Jag är frisk. Jag har ett jobb. Jag har en lägenhet jag trivs i. Jag har drömmar och ambitioner.
Men det som betyder mest av allt är alla underbara mäniskor jag har i mitt liv. Min familj och mina älskade vänner. vad skulle jag göra utan er? Ni ger mig tröst och stöttning när jag behöver det. Ni ger mig glädje, inspiration, trygghet och kärlek.
Ni betyder allt. Utan er vore jag tom.

Perfectly lonely

Då var det ju det här med att vara singel. 

Nothing to do, nowhere to be

A simple little kind of free
Nothing to do, no one to be
Is it really hard to see?


I'm perfectly lonely
I'm perfectly lonely
I'm perfectly lonely, yeah
Cause I don't belong to anyone
Nobody belongs to me


And this is not to say
There never comes a day
I'll take my chances and start again
And when I look behind
On all my younger times
I'll have to thank the wrongs
That led me to a love so strong

I belive in angels

If you see the wonder of a fairy tale
You can take the future even if you fail

Just ja, jag har flyttat..

..in i min nya mysdress!

What if..

jag såg letters to juliet igår och jag kan säga att det var länge sen jag blev så glad av en film! Pure joy. Och Amanda Seyfried är underbar på alla sätt och vis.

Här får ni ett citat som fastnade för mig, hoppas du tycker om det och tar till dig det lika mycket som jag:

"'What' and ‘if’ two words as nonthreatening
as words come. 

But put them together side-by-side and they

have the power to haunt you for the
rest of your life: ‘What if?'..."

Ett kapitel avslutas och ett nytt börjar.

Den här söndagen går inte till världshistoriens bästa. Not by far.
Men, eftersom jag har lyckats hitta ett sätt att vända mina negativa tankar till någonting positivt och se saker ur ett bredare perspektiv lyckades jag ta mig ur min lilla kris rätt fort. Men visst fan känns det. Och jag kommer sakna dig..

Men vet ni? Motgångar kan vara riktigt stimulerande, kämparglöden tändes. Nu ska det hända grejer! Jag vet att jag sagt det förr, men jag vet vad jag vill och jag ska banne mig se till att nå dit. Och just nu känner jag att jag är ett steg närmare. Jag är redo!

I'm gonna live my life, everyday

Just när livet kändes sådär jobbigt som det kan göra ibland hörde jag en sån bra låt och vipps blev jag gladare igen.

I've had enough of cryin'
Bleedin', sweatin', dyin'
Hear me when I say
Gonna live my life everyday

I'm gonna touch the sky
And I spread these wings and fly
I ain't here to play
I'm gonna live my life everyday

När det är dags att släppa taget.

Jag har funderat mycket över det här med människors olika förmågor att gå vidare och släppa taget om saker. Personligen har jag väldigt svårt för det, att bara lämna saker och aldrig titta bakåt. Jag är lite av en ältare. Och jag önskar att jag inte var sån. Det skulle vara så otroligt skönt att aldrig behöva leva med en massa "what if"´s, bitterhet, sorg eller längtan.
Men jag har blivit bättre, jag har lättare att förlåta och acceptera när saker inte blir som jag tänkt mig. Så nu klappar jag mig själv på axeln, säger "good girl" och lyssnar vidare på Goo goo dolls.

What you feel is what you are
And what you are is beautiful

Det svider i hjärtat..

Huvva.. Det känns som att den senaste tiden har varit full av stora beslutstaganden. och  ärligt talat börjar jag bli riktigt less. Igår var jag tvungen att ta ett beslut som verkligen inte känns bra. Pga vissa omständigheter har jag inte längre möjlighet att behålla min älskade hund. Så, här sitter jag med en klump i magen och sörjer..

Älskade Cola

Talar i nattmössan.

Jag önskar att jag var kunde få vara övermänsklig, litegrann iaf. Inte behöva någon sömn, ha ruskigt mycket energi så man kunde göra allt det där man vill göra, vara lite smått synsk så jag kunde förutse hur börsen skulle svänga så jag kunde köpa aktier och fonder på rätt ställe så jag blev snuskigt rik. och ja, jag skulle vilja vara sådär snyggt vältränad som tjejerna på tidningsomslagen är, utan att behöva göra något.

men just nu önskar jag mest av allt att jag slapp känna mig som levande död för att min kropp skriker efter sömn jag har försummat den på den senaste tiden eftersom jag har så mycket andra roligare saker att göra..

I do Love getting spoiled!

Efter en tung dag med kurser i arbetstidslagstiftning, schemaläggning
och projektledning var jag gode stekt.
Det är då man uppskattar sina underbara vänner som mest, speciellt
när dom har lagat middag åt en när man slutar, ger massage och
pysslar om en. Charlotte, du är en pärla!

Nu är det hemmaspa med fina flickor, Charlotte och Linda. Underbart!

When darkness turns into light

Idag dog en liten del av mig själv, samtidigt som en annan del föddes. När jag gick min oförskämt tidiga morgonpromenad med hunden så ser jag till min förfärelse att det var vitt i gräset av frost.
Under tiden när jag sörjde den underbara värmen som nu har flytt sin kos kände jag något jag aldrig känt förut den här årstiden, förväntan.
Något har hänt med mig, och jag antar det är en bra grej, jag ser fram emot den här vintern. Det mina vänner hör inte till det normala. Jag ska lära mig åka slalom, köra skoter, mysa i stora koftor, under mjuka filtar, dricka varm choklad, tända skrämmande mycket ljus och umgås med mina nära och kära. i år ska jag banne mig inte vara bitter. Jag ser ljuset i tunneln.