Igår var jag livrädd, och fast besluten om att jag skulle bli våldtagen och sen frysa ihjäl. Förstå mig när jag säger att det inte var dom roligaste minuterna i mitt liv.
Kan det bero på att jag bor i en stad där våldtäkter i princip har hört till vardagen? Hur som hellst, jag var genomfrusen för att jag (pga dålig koll) missat att bussen inte gick från rätt hållplats, fick leta reda på en annan buss och stå ute i ca 1 timme alldeles för lite klädd. Jag var dödstrött och hade struntat i utgången eftersom jag ville inget hellre än att få gå och lägga mig. Så där sitter jag sen på bussen som tog mig längst bort på helt fel sida av universitetet och kunde knappt hålla ögonen öppna.
Sen fick jag ta min isklump till kropp och börja gå hemåt i kolsvart mörker alldeles ensam, på en väg som är rätt skrämmande på natten, med vetskapen om att jag inte skulle kunna försvara mig ifall någon hoppade på mig, just eftersom jag var så kall och knappt fick benen att röra sig.
Jag såg scenariot framför mig hur jag blev överfallen och sedan låg i en snödriva, helt paralyserad för att sedan somna och aldrig vakna igen.
En livlig fantasi är inte alltid bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar