Är det ingen som tycker du är snygg?

Jag har ju nöjet att få jobba med barn och ungdomar. En av dom bästa delarna med det är att dom är så härligt ärliga och öppna, oskuldsfulla. Även om dom ibland kan reta gallfeber på mig, för tro mig, det kan dom. Och många av barnen får mig att aldrig, aldrig vilja ha barn. Men då finns det ju vissa pärlor som gör allt slit värt det, och jag får mig många gånger ett härlig skratt och en varm känsla inom mig.

Men ibland, ja då vet jag inte riktigt hur jag ska tolka det dom säger. Som idag:
- Frida, har du nån kille?
- Nej det har jag inte.
- Är det ingen som tycker att du är snygg?
- Är det det viktigaste? Att vara snygg?
- Ja!

Då är ju frågan den, tycker hon att jag är ful? Eller tror hon att kärlek ska vara så enkelt som fysisk attraktion? Hur som helst är det ju ganska hemskt att 9-åringar tror att allt som betyder något är utseende. Fy vilken hemsk press dom måste ha på sig, redan då. Men jag då? Jag som tog åt mig.

varför man aldrig ska vakna.

Den här dagen går än så länge inte till världshistoriens bästa, not by far.
För det första: Klockan ringer 05.10
För det andra: Jag vaknar med sprängades huvudvärk.
För det tredje: Bilen (läs kräket) vägrade starta.
För det fjärde: var tvungen att cykla med hjärtat i halsen till stackars charlotte som jag väckte 05.40 för att hämta hennes bil.
För det femte: väl på jobbet inser jag att nycklarna är kvar i stan.
För det sjätte: var tvungen att åka hem till chefen och väcka han kl 6 på morgonen. Jättekul.
För det sjunde: jag öppnade sent och hade fullt med folk som stod utanför dörren och ville in.

Behöver jag fortsätta?

Borde kanske söka hjälp.

Idag lärde jag mig en läxa, en läxa jag borde ha lärt mig för så många gånger sedan. Man ska aldrig åka och handla utan en lista, och speciellt inte på tom mage.
Där stod jag sedan i kassan och lastade upp vara på vara, och därifrån gick jag 900 kr fattigare. jag gick dock därifrån med ett självbelåtet leende på läpparna, jag vann nämligen min egna tävling som jag alltid (när jag vet att jag ska vinna) tävlar mot dom ovetande i kassorna runtom mig: vem handlar nyttigast mat?
ja, lite skadad är jag nog.

Innan facebook och gratis sms.

Nuförtiden sköts skrämmande många relationer över internet och via sms. Jag tycker det är sorgligt. Är det bara jag som saknar den tiden då man faktiskt pratade i telefon framför chatten på facebook? Missförstå mig inte, jag är själv en trogen chat-användare, säkert alldeles för stor.
Att jag just nu är full av dubbelmoral, det är jag fullt medveten om, för jag älskar när det plingar till i telefonen av ett sms, eller av en facebook notification (ja det kommer upp i telefonen).
Trots detta tycker jag ändå att det är lite sorgligt att man inte längre tar sig tiden till att ringa, för inte får man ut lika mycket av ett digitalt samtal än att faktiskt höra den andra personens röst.

Har vi blivit oengagerade eller bara lata?

Sundays, I salute you!

Söndagar alltså, det är nog ändå den bästa dagen på hela veckan, ja förutom fredagar då, när man vet att man har hela helgen framför sig. 

Men söndagar, det är något speciellt med dom. Det är den enda dagen på veckan då jag verkligen känner att jag kan slappna av på. Aldrig göra något vettigt utan jag kan bara vara. Annars är det alltid så mycket som ska hinnas med, så mycket måsten. Men inte på söndagar inte. Då är det jag och lugnet.

Idag har jag haft en underbar dag. Tagit en lång sovmorgon, myst i soffan framför en film, haft picknick ute i solen och sett film med linda. Bara njutit. 

Nu blir det popcorn och läsa en riktig tjejbok. Livet är ganska bra ibland.

Min nya kärlek.

Efter att ha varit utan dator i några dagar fick jag nog. Jag åkte iväg till luleå, gick in på Grafit och kom ut med en ny fin macbook pro!
Jag är helt såld, den är så underbar att jag kan inte slita mig. Sen att jag inte alls har lärt mig den är ju en annan fråga.. Än så länge nöjer jag mig bara jag kan surfa och kolla på min serier jag har missat under mina mörka dagar utan dator. Egentligen är det ju skrämmande hur beroende man är av en dator, jag kände mig så ensam. Men nu känner jag mig hel, lycklig.

Jag kunde ha dött.

De senaste veckorna har jag haft en jobbig känsla och en hemsk vision om hur jag skulle dö.
Jag var ute och körde bil, och i en kurva lossnade helt plötsligt mitt vänstra framdäck och bilen glider in mot ett dike och voltar sedan flera varv. Och där i ligger jag sedan, blodig och livlös.
Ja, jag vet det är brutalt att tänka så. Men kalla det magkänsla, eller intuition, inte galenskap.

Dessa tankar började dyka upp då min bil började låta konstigt, och svaja då jag körde. Men eftersom jag inte tar mig till jobbet utan bil hade jag inget annat val än att använda den.
Men igår lämnade jag äntligen in den.  och när jag åkte dit efter jobbet fick jag höra av min mekaniker att vänster framdäck var så löst att man kunde pilla bort bultarna med fingrarna. Så han gick igenom alla däcken och pumpade alla så dom var säkra. men han ville inte ta betalt utan han sa bara:
´
- Jag vill inte ha några pengar, jag är bara glad att se att du lever. Hade det gått ett par dagar till hade det lossnat..

Tillbaka i flickrummet.

Jag är tillbaka i mitt gamla flickrum över natten. Och många måndagar framöver då jag har sådär lagomt trevliga arbetstider och inte känner ett sug av att stressa hem och sen tillbaka till hortlax efter några timmar igen.

Så, här är jag igen efter sju år. Även om mycket är likadant är det ändå så annorlunda. Det är ju inte mitt hem längre. Inte mitt rum, inte min säng. Och inte ens är väggarna chockrosa längre med en gräslig vit avmålning av konturerna av min kropp i en lagomt artistisk pose på väggen.

Men jag kan inte undgå det faktum att jag tycker det är mysigt att få känna mig liten igen, i mitt trygga hem med mina föräldrar våningen under.

I valet och kvalet.

Kanske måste skriva några rader ang riksdagsvalet eftersom det nu är dagen med stort D.

Själv har jag velat fram och tillbaka om vad jag ska rösta. Ena dagen ville jag rösta blått. Ena dagen ville jag rösta rött. Ena dagen ville jag inte rösta alls och ena dagen ville jag rösta på allt. Jag har tom med tänkt på att rösta på piratpartiet, bara för att.
Men nej, det blev inget av det. Efter många om och men och ångest för det känts som att hela sveriges framtid låg på mina axlar insåg jag att jag inte visste ett skvatt. jag är alldeles för dåligt insatt och jag skäms.

Jag känner mig nästintill som en hycklare då jag står för att man ska vara med och forma sin egen framtid, att man ska kämpa och att man ska göra sin röst hörd. Har alltid en massa åsikter och jag älskar att diskutera. Men när det väl blir val, ja vad gör jag då? Jo jag röstar blankt.

Vad skulle jag göra utan er?

Jag tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är. Jag är frisk. Jag har ett jobb. Jag har en lägenhet jag trivs i. Jag har drömmar och ambitioner.
Men det som betyder mest av allt är alla underbara mäniskor jag har i mitt liv. Min familj och mina älskade vänner. vad skulle jag göra utan er? Ni ger mig tröst och stöttning när jag behöver det. Ni ger mig glädje, inspiration, trygghet och kärlek.
Ni betyder allt. Utan er vore jag tom.

Perfectly lonely

Då var det ju det här med att vara singel. 

Nothing to do, nowhere to be

A simple little kind of free
Nothing to do, no one to be
Is it really hard to see?


I'm perfectly lonely
I'm perfectly lonely
I'm perfectly lonely, yeah
Cause I don't belong to anyone
Nobody belongs to me


And this is not to say
There never comes a day
I'll take my chances and start again
And when I look behind
On all my younger times
I'll have to thank the wrongs
That led me to a love so strong

I belive in angels

If you see the wonder of a fairy tale
You can take the future even if you fail

Just ja, jag har flyttat..

..in i min nya mysdress!

What if..

jag såg letters to juliet igår och jag kan säga att det var länge sen jag blev så glad av en film! Pure joy. Och Amanda Seyfried är underbar på alla sätt och vis.

Här får ni ett citat som fastnade för mig, hoppas du tycker om det och tar till dig det lika mycket som jag:

"'What' and ‘if’ two words as nonthreatening
as words come. 

But put them together side-by-side and they

have the power to haunt you for the
rest of your life: ‘What if?'..."

Ett kapitel avslutas och ett nytt börjar.

Den här söndagen går inte till världshistoriens bästa. Not by far.
Men, eftersom jag har lyckats hitta ett sätt att vända mina negativa tankar till någonting positivt och se saker ur ett bredare perspektiv lyckades jag ta mig ur min lilla kris rätt fort. Men visst fan känns det. Och jag kommer sakna dig..

Men vet ni? Motgångar kan vara riktigt stimulerande, kämparglöden tändes. Nu ska det hända grejer! Jag vet att jag sagt det förr, men jag vet vad jag vill och jag ska banne mig se till att nå dit. Och just nu känner jag att jag är ett steg närmare. Jag är redo!