Halloween, baby!

Idag är det äntligen halloween!! Detta betyder då att jag äntligen får klä ut mig, och ingen är gladare än jag! Det är så otroligt roligt att få svida om till nånting helt annat än vad man annars har på sig och kliva in i en annan roll. Jag fullkomligt älskar det.
Men bara för att jag tycker om det så mycket betyder inte det att jag alltid måste få göra några storslagna utstyrslar, så länge jag får göra nånting. Och nånting jag tycker är fint.
Idag blir det rockabilly-tema för min del, det ska bli spännande och se om jag lyckas få till det..

                                              Jag och Carro halloween 2008 - älskade charleston looken!

Even if it kills me.

De sista veckorna på jobbet har varit minst sagt hektiska. Inte nog med alla ansvarsgrupper jag har lyckats hamna i och alla möten och uppgifter som tillkommer med det så har jag även dragit på mig några egna projekt.
Jag håller bland annat på att anordna en innebandycup för låg, mellan och högstadiet, och det är inte lite jobb kan jag ju informera er om. Men nu, efter många om och men har jag nog lyckats få alla miljoner bitar på plats.
Dessutom anordnar jag även ett disco för högstadiet, och det är en jävla process, men oerhört roligt och stimulerande. Allt detta ska ju då förstås också spela rum under en och samma vecka.. Så, nästa fredag när jag kommer hem där kring 4 snåret på morgonen kommer jag nog vara extremt utmattad, men nöjd och stolt att jag klarade av det. Och det mina vänner är en kick.

Affischen två av högstadietjejerna gjorde, bra tjejer!

Påtvingat lugn

I veckan bor jag hos mamma och pappa när dom är i sthlm och svirar, mitt uppdrag är då att se till att småbröderna får i sig mat och sköter sig.
En sak som är bra med att vara här ute är att jag verkligen får tid till att stanna upp, reflektera över livet, bara ta det lugnt och komma ner i varv. Vilket är otroligt välbehövligt. Jag har en tendens till att aldrig riktigt kunna slappna av, men här har jag inget annat val, för jag har inget annat att göra.

När jag återvänder till stan på fredag kommer jag tillbaka som en mer utvilad Frida.

Cancer...

Ibland känns livet bara förjävla orättvist. Och hemskt. Och sorgligt. Och skrämmande. Och fullkomligt livsfarligt.
Fick just höra att en av dom jag älskar allra mest i hela världen har fått cancer. Och det skrämmer livet ur mig. För bara ordet cancer är hemskt nog i sig, men att tänka sig att det finns i min 85-åriga mormor är mer än vad jag klarar av.
Men, hon kommer klara det, hon bara måste klara det.

Alla har vi ett val.

I morse när jag åkte till jobbet fick jag en uppenbarelse, inte en vidare storslagen uppenbarelse, dock nog för att jag skulle känna hopp.
Alla har vi ett val, och det är beroende på hur vi väljer som gör hur vi mår och hur våra liv kommer bli.

Jag valde att vara glad, stark och modig.

Den sista tiden har fyllts med alldeles för mycket funderingar, ambivalens och nedstämdhet. Men nu får det vara nog. Jag har själv makten att förändra detta, det är jag, och bara jag som kan göra mig lycklig.

En kväll för mig, bara mig.

Jag försöker ha en kväll i veckan som jag är helt själv så jag kan slappna av och varva ner på riktigt. Och på min kväll är det bara mys som står på schemat. jag ser serier, äter gott kvällsfika, undviker nästan att ens prata i telefon för att bara vara. Det är nästan som en sorts meditation. Jag älskar det.
Ikväll var en sån kväll, och nu är jag så avslappnad och trött att jag kan knappt ta mig upp ur soffan.

...

Med risk för att verka smörig, men det får ni ta.

Men Charlotte, tack för att du finns, och tack för att du alltid, alltid finns här för mig.
jag älskar dig.

Jag lovar, jag ska bli bättre.

Jag behöver hjälp. Det finns inga gränser på hur otroligt slarvig jag är med min mat, sömn och träning. Såhär hemsk brukar jag inte vara, om än jag aldrig har varit hälsan själv har jag nu nått nya höjder. Och jag vill ändra på mig, men jag får det inte till att bli.
Om jag inte bättrar mig kommer jag bli sjuk, på ett eller annat sätt. Och som 23-åring ska man inte behöva oroa sig för detta.

men hur gör man för att hitta orken till att ändra hela sin livsstil?

Jag är inte redo!

Såhär trevlig utsikt hade jag påväg till jobbet kl 7 imorse. Kul.

Room-makeover, done!

Just ja! jag har ju glömt att visa er det slutgiltiga resultatet av min renovering här på jobbet. Ni får ursäkta bilderna då dom är tagna med min iPhone så dom är inte världens bästa. Visst det är lite småfix kvar men i det stora hela är det klart.

Rummet kommer då att fungera som sällskapsrum främst till ungdomarna men alla som vill får ju självklart nyttja det, samt för småbarnen så dom har någonstans att leka medans föräldrarna är upptagna med annat.

Hope you like it.

Före:

Efter:

Före:

Efter:

Raise your glass!

Nu är den äntligen här!

Ursäkta om jag är grinig.

Ännu en gång, jag ska ännu en gång försöka bli av med mitt sockerberoende. Det skrämmer mig. Jag vet nämligen hur jag själv blir när jag slutar. Jag blir grinig, trött, lättirriterad och får en fruktansvärd huvudvärk. Men efter ca en vecka mår jag bra igen, bättre än innan, men den där hemska, hemska veckan är ibland mer än jag klarar av.

Så nu pimplar jag cola (zero) i mängder för att överleva. och snälla, ta det inte personligt om jag är sådär lagomt trevlig.. försök istället muntra upp mig, stryk mig i håret och säg att allt kommer bli bra igen.

jag känner mig som en narkoman på rehab.

Vultures

Some of us, We're hardly ever here
The rest of us, we're born to disappear
How do I stop myself from
being just a number?
How will I hold my head
to keep from going under?

Down to the wire
I wanted water but
I'll walk through the fire
If this is what it takes
to take me even higher
Then I'll come through
Like I do
When the world keeps
Testing me, testing me,testing me

Farväl älskade du..

Idag sålde jag min älskade hund. Jag vet att det var för det bästa, men aj vad ont det gör i hjärtat. Jag kommer sakna dig fina fina du.

Men, eftersom jag är allt för positivt tänkande nu för tiden så måste jag säga att att det kommer bli skönt, tänk vad mycket tid jag kommer få över! Och slippa ha dåligt samvete för att jag inte hann ge han det han behövde. Jag kommer få mitt liv tillbaka.

Är det bara jag..

som inte klarar av att se på Madeleine i idol? Det går bara inte, det kryper i hela kroppen så fort jag ser henne. Iaf när hon pratar. För sjunger bra, det gör hon. Men allvarligt, är det verkligen nån som kan vara så glad hela tiden?
Det är nästan så att jag börjar tro att hon inte riktigt är mänsklig, att hon suger åt sig livsglädjen hos andra för att själv överleva, för när jag tittar på henne känner jag genast hur min energi försvinner.

Jag önskar att det inte var så, för jag tycker ju egentligen att hon är bra och hon är ju himla söt. Jag kanske borde ge henne en chans till..